Run away with me
Det blev totalt lite över två timmars sömn inatt. Jag hade svårt och somna (det är inget nytt!). Klockan tickade mot 05,00 och det enda ljuden i sovrummet jag kunde höra var hur vår hund snarkade ikapp med husse. Man blir tillslut så frustrerad, förbannad och tänder på alla sina cylindrar. Det är påfrestande när huvudet är slutkörd men kroppen pigg som FAN! Jag skrek och väckte säkert hela kvarteret! HAHA. Hunden flög upp och tittade undrandes på mig och J vaknade INTE ENS! Frågade honom imorset om han hörde när jag skrek men inte. Vissa har det bra med och kunna somna och inte vakna lätt.
Medan J åt frukost framför NCIS, bryggde jag kaffe och insåg att mjölken var slut! Oftast brukar jag strunta i kaffet och ta te men fick för mig gå kl. 08 till ICA och köpa mjölk? ALDRIG HÄNT! Gick en liten omväg dessutom. Jag har fått i mig två koppar kaffe och inte är jag piggare.
Hela den här morgonen sen jag klev upp ur sängen, har haft en sak i mitt huvudet. Jag försöker slå bort tanken. Tänka på annat. Göra annat. J har erbjudit och ta hand om det. Men någonstans kom den där lögnen. Det är del som jag har fått jobba mycket med, sluta dra lögner och vara ärlig. Ärlighet varar längst. I samma veva ångrade jag mig men kunde inte få ut ett ljud. Vem är det jag försöker lura??! Mig själv. Jag vet att många som läser det här kommer tänka Hon är inte motiverad och vill inte förändra något.
Jag har gjort små framsteg om än det har gått ibland ett steg fram och två bakåt. Jag har och ska fortsätta gå framåt och det tycker jag är viktigaste. Jag önskade att jag kunde säga att det här är piece of a cake men tyvärr är det inte så i verkligheten! Givetvis hoppades jag att klara längre än 13 dagar men ibland räcker något litet för man ska falla tillbaka. Jag måste lära mig att det här inget som förändras över en natt. Jag kommer få kämpa och måste ha tålamod. Jag hoppas dem runtomkring kan förstå någorlunda och lika mycket tålamod som mig. Jag har jävligt många punkter och jobba med och det ska jag och gör det tillsammans med mina två kontaktpersoner.
Medan J åt frukost framför NCIS, bryggde jag kaffe och insåg att mjölken var slut! Oftast brukar jag strunta i kaffet och ta te men fick för mig gå kl. 08 till ICA och köpa mjölk? ALDRIG HÄNT! Gick en liten omväg dessutom. Jag har fått i mig två koppar kaffe och inte är jag piggare.
Hela den här morgonen sen jag klev upp ur sängen, har haft en sak i mitt huvudet. Jag försöker slå bort tanken. Tänka på annat. Göra annat. J har erbjudit och ta hand om det. Men någonstans kom den där lögnen. Det är del som jag har fått jobba mycket med, sluta dra lögner och vara ärlig. Ärlighet varar längst. I samma veva ångrade jag mig men kunde inte få ut ett ljud. Vem är det jag försöker lura??! Mig själv. Jag vet att många som läser det här kommer tänka Hon är inte motiverad och vill inte förändra något.
Jag har gjort små framsteg om än det har gått ibland ett steg fram och två bakåt. Jag har och ska fortsätta gå framåt och det tycker jag är viktigaste. Jag önskade att jag kunde säga att det här är piece of a cake men tyvärr är det inte så i verkligheten! Givetvis hoppades jag att klara längre än 13 dagar men ibland räcker något litet för man ska falla tillbaka. Jag måste lära mig att det här inget som förändras över en natt. Jag kommer få kämpa och måste ha tålamod. Jag hoppas dem runtomkring kan förstå någorlunda och lika mycket tålamod som mig. Jag har jävligt många punkter och jobba med och det ska jag och gör det tillsammans med mina två kontaktpersoner.
Kommentarer
Trackback
