Jag kan skriva en jämförelse med godis. Tänk dig, du har bestämt till till 100 % och sluta med godis. Du har gömt undan godispåsen. Efter en tid smyger sig suget på och du vet mycket väl var du ha din godispåse. Tillslut går det inte stå emot suget. Det enda din hjärna tänker på är godispåsen och dina ben bär dig till godisgömman. Och om du nu har varit så duktig och slängt godiset och får för dig och gå till närmaste affär och köpa massa godis! Det är det värsta scenariet. Iaf, nu sitter du i soffan och njuter av varje godibit du stoppar i munnen. Man mår bra för stunden men sen har du ätit så mycket att du börjar må illa, ångest över hur mycket du har ätit. I den här stunden väljer många Ja vad faan nu är det bara och äta upp resten. Du vet att det du har gjort kan du inte få ogjort och tränger bort ångesten, gråten, tankar och känslor och äter vidare. Dagen efter kommer ångesten tillbaka fast mycket värre. Du blir besviken på dig själv att du inte klarat  av och motstå den här förbannade godispåsen! HUR SVÅRT SKA DET VARA?!?! 

 

Nu har jag gått hos min kontaktperson R sen mitten av augusti (tror jag?). Den första tiden har vi pratat om motivationen. Vi pratade mycket om den, många gånger ville jag springa ut från rummet. Jag var inte redo och rädslan kom ifatt mig. Tårarna rann och jag förnekade hela tiden. R sa att motivationen är den svåraste, innan man har bestämt sig och tagit första steget mot det bättre. Han vet ju vad han snackar om men jag trodde inte jag hade några som alls problem. Efter några träffar kände jag motiverad och det sa jag till honom. Men när jag kom hem efteråt försvann all ork och motivation. Jag har inga problem. Veckorna gick och tillslut började alla ställa ultimatum, vilket var förjävligt och började inse att jag kanske har ett litet problem. Jag tyckte inte alls det var rättvist men gick med på och ge ett försök! De första tre dagarna var inte förjävliga men mycket ångest, gråt och sug. Jag tror femte dagen var jag nöjd, gladare och förvånad hur bra det gick! Jag hade i huvudet det R sa Ta timme för timme och en dag i taget. Jag kan säga att sätta för höga mål är ingenting jag rekommenderar men jag var tvungen och prova. Jag tänkte, jag måste bara slå en vecka (Jag var inlagd en vecka i slutet på juli för stabilisering och bryta dåliga vanor).

 

Jag har gjort många resor under min uppväxt tillsammans med min tunga ryggsäck. Det jag har burit i min gamla ryggsäck har jag sucessivt dumpat under min resa och än idag är jag inte färdig. Alla vi männsikor kan missbedömma och ta fel stig som vi inte inser förren det är alldelese försent! Du är vilse. 

I min ryggsäck bär jag just nu med mig, VILJA OCH MOTIVATION. Min nya resa  med min ryggsäck har påbörjats om än jag går vilse och hamnar i träsket titt som tätt ,hittar tillbaka med hjälp av vänner och min omgivning. 

 

Igår kväll hamnade jag rätt så vilse i träsket och hoppas jag kan komma ut så fort jag bara kan! Jag är rädd just nu. Jag vet vad det betyder och hamnar där. Imorgon är det en ny dag med många nya möjligheter och då hoppas jag har hittat VILJAN och MOTIVATIONEN när jag kommer ut igen på rätt stig. Avsluat med ett citat som jag hittade på nätet When nothing goes right, go left! Klockren!